Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Så var det jag med all ungdomlig hänförelse
omfattade tanken på min egen av filosoferna omtalade
idé hos Gud, troende, att det väl egentligen var till
denna, som det gamla och nya testamentets
skriftställare syftat, när de talade om dig såsom min
Messias. Ty de kunde på sin tid icke vara i
besittning av den klarhet, som den filosofiskt tuktade tanken
allena skänker, och därföre kunde de ju icke fatta, att
det ideal, till vilket jag hade att sträva, vore en
evigt förhandenvarande verklighet i Guds
självmedvetande; men de kunde i oklar och anande form
uppfatta denna sanning och återgiva henne så, att de
förväxlade denna eviga idé med en i tiden en gång
framträdande mycket fullkomlig person. Härutinnan
gåvo de blott ett nytt uttryck åt den vanliga
ofilosofiska benägenheten att utanför sig själv i tid och
rum söka efter det, som man evigt äger i sitt innersta,
detta innersta, med vilket man ju städse lever i
Gud. Men mig hade filosofien frigjort från denna
ofilosofiska benägenhet; från mina ögon hade fjällen
fallit, och jag såg såsom vid klaraste dag, att jag
hädanefter borde säga till mig själv:
Quod petis hlc est,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
