- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
25

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÄRDE KAPITLET

25

och att jag således icke i min strävan efter det ideala
vore hänvisad hit eller dit utan blott hade att gå
riktigt djupt tillbaka i mig själv för att finna det, som jag
så ivrigt sökte. Hade icke redan det Delfiska templet
långt före din tid genom inskriften över sin port burit
detta budskap till den för idealitet svärmande
Hellenen: »känn dig själv»? Sokrates hade gjort sig till
förkunnare av detta bud, och Platon hade, ledd av
detsamma, vandrat genom hedendomens öcken ända fram
till det Nebo, från vilket han, under de ovanskliga
idéernas konturer, fick en totalvy av idealitetens
förlovade land. Men Platon, såsom en öckenvandrare, stod
ännu för fjärran från detta land för att riktigt kunna
se det personliga livet där inne. Det var först du,
den beundransvärde Nasarenske profeten, som förde
oss in i bebådelsens land och visade oss, vad det
erbjöd av personliga resurser; och därföre bär du med
rätta Josuanamnet. Först genom dig fick man veta,
att det andliga och eviga livet var ett personligt
liv; och sedan du med liv och lära hade bevittnat
denna sanning, kunde det omsider lyckas filosoferna
att klart ådagalägga, huruledes varje människa på
sådant sätt äger sin varelse i Gud, att hennes eviga
idé, som är hennes sanna och oförfalskade personlighet,
är en tanke i Guds eviga tänkande. Med vilken
skär renhet träffade icke denna tanke min själ! Var
han icke en sol uppgången över ett förlovat land,
och stod jag icke en ny Jakob, genom makten av
denna tanke i ett nu flyttad över Jabboks vad, på
vars andra sida jag förut i morgongryningens
ensamhet hade brottats med Gud? Erfor jag icke ljudet av en
stämma liknande den, vilken fordom talade till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free