- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
27

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÄRDE KAPITLET

27

stenen på honom, som i sitt system visserligen icke
kunnat bereda en passande plats åt dig, men likväl i
liv och lära använt så mycket av den genom dig
uppenbarade sanningen. För min del tackar jag dig för
mycken sanning, som du infört i världen, och som
ingen annan människa så gjort levande för min själ
som denne man. Därföre välsignar jag hans minne
och vågar med full frimodighet tänka gott om honom,
även när jag talar med dig. Ej heller var det
omedelbart hans eller hans systems fel, att jag med min idé
i din Faders tänkande förväxlade dig, ty han hade
aldrig sagt, att denna idé motsvarade dig. Men då
jag en gång personligen hade ägt dig och därigenom
varit i besittning av den enda fullt rena och
oblandade lycka, som jag hade åtnjutit i livet, så kunde
jag icke avvisa den önskan att under någon form
vinna dig åter, även sedan jag icke längre kunde
kvarhålla dig under din forna gestalt. Och så blev
du för mig detta eviga och över all materiell
besmit-telse såväl som över all tidslivets vansklighet upphöjda
väsen, som jag kallade min idé hos Gud eller, om jag
så hellre ville uttrycka mig, det gudomliga i mig själv.
Huru jag fröjdade mig över din skönhet, sedan du
tagit mandom på detta idealiska sätt! Ty det såg
jag nog, att min naturliga människa, som inträtt i
rummets och tidens försvinnande former, var behäftad
med mycken skröplighet, och att hon på mångfaldigt
sätt vore i strid med Guds helighet; men mitt sanna
och eviga väsen eller min idé hos Gud måste just
såsom sådan vara ren som Guds egen tanke och i
sin renhet ovansklig som han. I sanning, här hade
jag funnit någonting att älska, någonting, som
för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free