Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON
tjänade min kärlek, och någonting, vars älskande
kunde höja mig själv från det låga och lumpna och
orena och lyfta mig upp i den atmosfär, i vilken jag
kunde andas med vidgat bröst och fria lungor. I
sanning, med denna sköna bild för ögonen kunde jag
gärna lämna Jesus av Nasaret, såsom det käraste jag
hade ägt, och väl ibland ägna honom en djupt
sym-patetisk tanke såsom den man, vilken bland alla hittills
levande tydligast avslöjat människoandens liv i Gud
och varit sin egen gudomliga idé trognast, men ändå
hädanefter undvara hans personliga umgängelse. Heliga
och rena urbild av mig själv, du i Gud försänkta ljus,
varav min här levande själ är blott ett matt och
fladdrande återsken, träd fram för mitt öga och låt
mig se på dig och närma dig till mitt hjärta, ty du
är hädanefter mitt ideal och du skall mätta min andes
hunger! Med vilken segerfröjd är det mig icke
beskärt att tänka, att, huru skröplig jag än är, med
otaliga synder behäftad och av outsägliga kval
söndersliten, så är det dock icke egentligen mig som allt
detta elände träffar, ty jag i min sanning och inför
Gud är just det sköna och harmoniska, som du är och
du är jag! Men huru var det? Kände jag icke här
en fläkt av det gamla blåsa på mitt ansikte, det mycket
gamla, som för århundraden tillbaka borde vara
förgånget? Hörde jag icke ett eko av en stämma, som
längesedan förlorat sin kropp, avtynande genom en icke
allenast försmådd utan rentav obegripen kärlek? Du
är jag — hade icke den väsenlösa Eko för årtusenden
tillbaka upprepat dessa ord? och den, som då uttalade
dem, så att blott Eko kunde höra dem men aldrig taga
dem åt sig, det var Narkissos, konungasonen, som
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
