- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
37

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTE KAPITLET

37

bad, än med våld sökte binda vid jorden med
oupphörligt bristande band. Men sedan jag återvänt till
min Fader och i honom funnit det fullkomliga samlat
till personlig enhet, då upphörde jag att jaga efter
idealet, men började i stället bedja om en broder. Men
vad är inför Gud en broder? Det är den personliga
kärleken allena, som utgör släktbandet i Guds rike. Det
är genom att älska mig som Gud är min Fader, och
det är genom att älska mig för Guds skull och så av
mig älskas som en annan är min broder. Men skall
denna kärlek vara en kärlek för Guds skull, då måste
densamma angå det gudabefryndade i min varelse, och
icke vad som hos mig är att räkna till det utvärtes och
timliga. Sådan skulle denna kärlek vara som den, med
vilken du en gång hade älskat mig, och som du då
även i min själ hade upptänt. O huru jag letade
efter en sådan kärlek! Men huru kunde jag också tro,
att en annan skulle kunna giva, vad du allena givit?
Dessutom hade jag från mina irrfärder i det främmande
landet oförmärkt kommit att föra med mig till
fadershuset en hednisk tanke, och denne låg däri, att din
Faders fullkomlighet vore en allfullkomlighet i sådan
mening, att, när all fullkomlighet vore hans, ingen
fullkomlighet då kunde tillkomma någon annan, utan
i sådana avseenden, i vilka han icke vore en annan
än Gud. Huru fjärran en sådan föreställning ligger
från den sanning, vilken du förkunnade om din Fader,
förstår jag nu rätt väl. Din Faders väsen är kärlek,
och kärlekens liv är att erkänna jämte sig själv andra
och giva sig själv åt dem, icke att så i sitt eget djup
uppsluka dem, att de bliva ingenting i och för sig.
Detta var således att djupt nedsätta den mänskliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free