Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET
55
gående och alltomfattande den stora strömmen är, så
må jag ju också kunna begripa, att en sådan oerhörd
massa icke kan välva sig fram i luften, utan att hon
måste ha en fast grund att flyta på, och denna desto
säkrare, ju oerhördare den styrka var, med vilken
strömmen gick framåt. Men en sådan ström, som den
här menade, vilken genomgår alla världar utom och
inom själarne, kan ingen annan grund uppbära än
Guds eviga och heliga vilja, som ännu aldrig vikit
en hårsmån för något. Därföre måste tanken kunna
ledas tillbaka från den gränslösa rörelsen till Gud,
vars vilja står orygglig, och bakom den förra måste
man kunna ana den senare. Så hade då den gamle
filosofen ändå orätt,-när han, seende allt vara i rörelse,
förgudade själva rörelsen och sade den vara alltings
grund. Detta vore detsamma som att säga, att tvivlet
vore det högsta, därföre att var och en i detta livet
måste tvivla, eller att sorgen vore det högsta, emedan
ingen undgår henne. Detta är förtvivlans utväg, och
jag undrar icke, att den gamle filosofen ständigt grät.
Hellre hade han bort tänka: allting röres utom det,
över vars grund rörelsen framgår, och denna grund
måste vara mycket väldig, eftersom han mäktar
uppbära en så väldig rörelse.
Så bör då själva oron i livet kunna leda den
oroliges tanke tillbaka till den mäktige, som i sig äger
den eviga friden. Och han bör kunna förstå, att hans
egen oro aldrig stillas förr, än han finner honom så,
att den allt uppslukande floden icke längre välver
sig mellan hans hjärta och Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
