- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
93

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTONDE KAPITLET

93

offrat allt vad han i detta livet naturligen kunde
hava kärt, men plötsligen, när han stod i begrepp
att hembära det sista och svåraste offret, och det redan
började bliva försent att taga det tillbaka, så mycket
hellre som de föregående offren kanske alla voro
gjorda för dettas skull, i sitt inre förnam detta
förfärliga spörsmål: kanske misstog du dig ändå om Guds
vilja, och hela ditt offerarbete var ett arbete icke för
Gud utan emot honom? Med det så uppståndna
tvivlet kan intet kval i världen jämföras, och icke heller
någon annan frestelse kan jämföras med den, vilken
i detta tvivel är inneburen; och den, till vilken
denna frestelse kommer i djupaste mått, han har
också blivit frestad och lidit så som ingen annan. Och
detta menar jag har hänt dig. Såsom du har ingen
lidit och varit frestad, och ingen skall heller någonsin
göra det såsom du. »Såsom Jesu smärta var, aldrig
någons varit har» — sjunger om dig vår svenska
församling, och däri har hon rätt. Vare det nu långt
ifrån mig, att jag skulle vilja förringa betydelsen av de
kroppsliga plågor, du, min Herre och Frälsare,
underkastades. Jag vet mycket väl, att de kroppsliga kvalen
måste hava varit förfärliga, och det kan icke falla mig
in att med ett falskt hjältemod påstå, att sådana plågor
äro obetydligheter, icke ens för en sådan man som dig.
Men mycket svårare var utan tvivel det själens lidande,
som drabbade dig. Detta lidande synes mig hava nått
sin höjd, i den stund du på korset ropade: »min Gud,
min Gud, vi haver du övergivit mig?» Då bestod
du ditt sista och hårdaste prov. O, min käre Herre,
jag nästan skämmes och blyges, att jag med öppet och
forskande öga kan se på dig i denna din
övergiven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free