Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET 99
det år, som nu är, utan för alla tider, i vilka synd
blivit begången eller kommer att begås; och du är
översteprästen, som utför den för alla folk och alla
tider gällande offerhandlingen, och offret, det är du
själv. Må jag dröja vid denna tanke! Gör, o Herre,
själv mitt öga rent, att den bild, som nu står
framför mig, däri må kunna avspegla sig så, att dess heliga
drag icke förvridas! Fördunklade måste de
visserligen bliva, ty ingen annan än den syndfrie betraktar
utan all oklarhet ett heligt föremål; men förvridas
behöver din bild dock icke, om han får glänsa in i
ett öga, som med uppriktig tillgivenhet och
ödmjukhet vänder sig till dig. Drag så själv min blick till
dig, du min allrakäraste Herre, och visa dig för mig
så, att jag riktigt kan igenkänna de stora
översteprästerliga dragen, dem jag ju får hoppas redan vara
inbrända i mitt hjärta, i den stund du första gången
drog mig med dig in i det allraheligaste och med ett
eftertryck, som tvang mig att tro dig, sade mig, att
du dit hade ingått just för min skull. Och så vill jag
nu tänka och se på dig såsom den, vilken ingår en
resa i det heliga och finner en evig förlossning för
alla människors synd. Om så är, så måste all världens
synd följa dig in i det allraheligaste, där du nu står,
en överstepräst inför nådastolen, och du måste där
avplana denna synd. Denna underbara tilldragelse vill
jag nu betrakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
