Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET.
När man talar om det onda, som i synden ligger
och som genom försoningen och förlossningen skulle
borttagas, så finner jag, att man brukar angiva detta
såsom bestående i syndens skuld, straff,
herravälde och inneboende. Innan jag denna stund
vänder mig till dig för att se, öm du verkligen medfört
allt detta onda för att inför nådastolen avplanas, måste
jag spörja dig, vad jag rätteligen bör förstå under
dessa hemska namn: skuld, straff, herravälde och
inneboende, på det att jag rätt måtte kunna känna igen
de sålunda betecknade föremålen.
Har jag rätt förstått dig, helige Frälsare, i ditt liv
och din lära, så ligger det goda för människan däri,
att hon gör din himmelske Faders vilja, och den
gemensamma karaktären för alla sådana handlingar, som
verkligen utgöra ett sådant görande av Fadrens vilja,
består däri, att verkligen tro på honom såsom sin
Gud, d. v. s. med visshet antaga honom såsom det
högsta och bästa just för sin egen person, icke blott i
allmänhet, utan också just för stunden, varav följer,
att man gör vad man gör för Guds skull. Syndens
väsen måste då ligga i det motsatta, nämligen att med
visshet vända sig ifrån Gud och söka sitt högsta goda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
