Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Om skulden är den med synden följande eller i
henne inneburna disharmonien, fattad från den
synpunkten att hon borde avlägsnas, och om straffet är
denna disharmoni bragt till känsla och medvetande; så
torde syndens herravälde vara denna
samma’disharmoni, försåvitt densamma utgör ett mäktigt hinder
för det godas seger. Såsom det goda allena är det
till sitt innersta väsen harmoniska och således,
varhelst det finnes, vill införa harmoni, så är det till
disharmonien en fiende och disharmonien är till det
en motståndare och följaktligen en naturlig
bundsförvant åt synden. Däremot synes mig icke strida det, att
vägen från synd till upprättelse och helgelse går
genom lidande, ty det välsignelserika i lidandet ligger
icke däri, att lidandet innebär disharmoni, utan däri,
att denna disharmoni varder känd, och att därmed
även synden varder känd såsom någonting allt annat
än önskvärd. Men disharmonien själv är befryndad med
synden såsom den mest djupgående av all disharmoni.
Därföre är det, som den disharmoni, vilken med en
begången synd följer, så gärna drager andra synder
med sig eller till sådana blir en frestelse. Först är
detta händelsen, när den av synden följande disharmo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
