Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET
111
nien ännu icke såsom sådan blivit känd, och där
följaktligen även den disharmoni är för handen, vilken
ligger i förväxlingen av harmoni och disharmoni. I
sådant fall äger den redan begångna synden kvar den
lockande natur, hon i början ägde, och vilken nu
ytterligare skenbarligen fått erfarenhetens stöd. Men
det kan också hända, att den i synden liggande
disharmonien av syndaren till någon del blivit känd, och
att disharmonien i alla fall uppträder såsom syndens
bundsförvant. Hon kan till och med bliva
bundsförvant åt en synd av samma slag som den, ur vilken
hon själv framgått, när hon framstår såsom en plåga,
vilken ändå till en tid åtminstone kan dövas genom
ett nytt syndautbrott. Åtminstone är det e n synd, åt
vilken hon såsom den bästa av alla bundsförvanter
erbjuder sig, när hon nämligen framställer sig såsom
ett så väldigt ont, att det icke längre lönar mödan att
strida däremot. Detta är förtvivlan. Och det förefaller
mig, som om jag skulle kunna säga, att förtvivlan är
den innersta synden i all synd, emedan hon består
däri, att i avseende på en själv giva Guds sak
förlorad. Så övergår den med synden följande
disharmonien i den särskilda sorts disharmoni, som kallas
syndens herravälde, och som består däri, att
disharmonien blir en makt till syndens förmån. Detta
herravälde träffar väl närmast syndaren själv; men emedan
disharmonien sträcker sig även till andra, så sträcker
sig även denna makt till andra, så att hon för dem
blir en frestelse av överväldigande styrka. Har jag
icke sett, huru förfärliga anlag i riktningen av en
viss synd gå i arv från föräldrar till barn och hos dessa
bära frukter icke blott i lidande, utan även i synd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
