Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET
117
äga den betydelse, det nu äger för mig. Ty det är
icke tiden, som upplyser evigheten, utan det är det
eviga, som kastar sitt ljus över det, som i tiden sker,
så att man kan begripa, vad det i sanning och inför
Gud betyder. Men visserligen vore du icke heller i
evigheten den du är, om du icke i tiden hade uträttat
det, som du uträttade. Därföre må jag nu ånyo vända
mig till dig såsom den store översteprästen, vilken
en gång i ditt jordeliv offrade dig själv till ett offer
för mina och all världens synder. Jag har nu, så
gott jag hittills kunnat, betraktat det syndens onda,
som heter hennes skuld, straff, herravälde och
inneboende; och jag vill nu, så vitt det är mig möjligt,
tillse, huru detta onda träffade dig, i den stund du
utförde ditt stora offer. O Herre, helga mitt hjärta
och min tunga, att mina svaga tankar och mina
stapplande ord icke måtte ovarsamt behandla det heligaste
av allt heligt, som någonsin varit synligt i
mänskligheten !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
