- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
119

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADERTONDE KAPITLET

119

andra band brista»; och att avfalla ifrån Gud det är
att med sin innersta visshet och vilja lämna honom
och således icke med uppriktighet kunna säga efter
en dylik tanke. Hade således du i denna stund med
full visshet och viljans bifall sagt: Gud har övergivit
mig, då hade ditt tillstånd varit förtvivlan, och denna
din förtvivlan hade tillika inneburit ett avfall från Gud.
Men nu är det icke så. Du känner det visserligen så,
som hade Gud övergivit dig, du hyser den mening,
att Gud övergivit dig; ty du frågar, vårföre han
gjort det, och förutsätter alltså, att han det gjort. När
jag säger detta, skälver mitt hjärta i mig, ty jag
talar sådant, som, om jag icke hade ditt ord därpå,
skulle synas mig vara en hädelse mot dig, den helige
och syndfrie, och väl även en hädelse mot din Fader,
som kunde låta dig komma i en sådan stund. Men nu
håller jag mig till det, som du sagt, väl begripande,
att du i denna förfärliga stund icke vill bedraga mig
med ord, som du icke menat, eller blott fantasivis
sätta dig in i en sinnesstämning, som icke är din.
Förvisso blottar du här din innersta tanke, och så
förfärande denna tanke än synes vara, så tackar jag dig
dock av uppriktigt hjärta, att du uttalat honom,
eftersom du därigenom blottat för mig något av
världsförsoningens stora hemlighet. Du är verkligen i detta
ögonblick övertygad därom, att Gud övergivit dig.
Men ditt tillstånd är i alla fall den segrande trons och
icke den avfälliga förtvivlans. Den avfälliga förtvivlan
säger: Gud har övergivit mig, nåväl, så vill jag ock
övergiva honom, och han är icke längre min Gud,
d. v. s. mitt högsta och sista goda. Men du säger:
varför har du övergivit mig, min Gud, min Gud?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free