- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
156

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 TANKAR CCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

på samma sätt bära världens öde på sitt eget hjärta.
En annan kan i anfäktelsens svåraste stunder erfara
något av den stora gemensamma världsnöden, som
synden fört med sig; men försåvitt denna nöd är
någonting annat än hans egen faktiskt givna synd, så
kommer hon mera utifrån såsom en väldig flod, vilken
bryter in i hans själ och hotar att kväva henne; och
detta är visserligen någonting mycket svårt. Hos dig
däremot, som, genom att frivilligt och medvetet hava
åtagit dig världsförsonarens kall, fäst hela
mänskligheten, i hennes förhållande till Gud, tätt invid ditt
eget hjärta, hos dig måste den stora världsnöden icke
komma såsom en utifrån påträngande ström, som bryter
igenom själen, utan dig måste det förefalla, som om
denna ström vällde fram utur din egen barm allena
och därifrån översvämmade världen. Så tillspetsad är
ställningen för dig, att om du icke är världens
frälsare, den du utgivit dig för att vara, så är du
världens förförare, och det isamma kolossala
betydelse, i vilken du skolat vara hennes frälsare. Mot dig
vore satan själv en stympare i ondska och
förförings-konst Han besvek visserligen Eva med sin
illfundig-het och förmådde henne att söka vishet och
gudalikhet på ett av Gud förbudet sätt; men han måste för
detta sitt ändamål dölja sin egen personlighet, och i
hans tal förekommer ingenting, som omedelbart syftar
på honom själv. Med dig är det en annan sak. Du
pekar oupphörligen på dig själv och säger: »jag är
vägen och sanningen och livet; ingen kommer till
Fadren utan genom mig». Evas förförare var
där-jäjmte nog oskicklig att motsäga Gud och uppmana
till någonting, som Gud uttryckligen förbudit. Icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free