- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
176

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

vilken sedan kan sprida sig utåt till alla ledamöter,
som med dig vilja stå i ett levande sammanhang;
varvid tanken på en småningom skeende organisk
förändring, låt vara på grund av en ny livskraft, träder
i förgrunden, i stället för tanken på det redan
fullfärdiga. Jag tror, som sagt är, att en ensidighet är
för handen i båda dessa uppfattningar, och att de båda
berättigade huvudintressen, som dessa uppfattningar
hava till förutsättning, utan men för varandra kunna
tillgodoses, om man vid frälsningsverkets betraktande
tager tillbörlig hänsyn till den verklighet, som faller
utom tiden. Människan kan icke vara nöjd med att
inskränkas inom detta tidliga livet, och du har icke
heller av henne begärt, att hon det skulle. Tvärtom
har du uppmanat oss att icke här på jorden samla
oss skatter, utan att vi skulle hava dem förvarade i
himmelen, hos din Fader. Men därmed är också sagt,
att det är just i himmelen, de skola för oss finnas,
och icke egentligen på jorden eller i detta livet.
Vilje vi av tiden begära, att hon skall beskära oss
evighetens gåvor, då blir vår begäran orimlig, och
vi bliva bestraffade med det, att vi oupphörligen med
erfarenheten komma i strid. Så om en omvänd syndare
skulle säga till dig: »Herre, jag är visserligen icke
fullkomligt rättfärdig, i ty att mycken synd genom
bristande helgelse vidlåder mig; men du har givit
mig en livskraft, som alltmer skall genomtränga mig,
så att jag mer och mer beredes till den sista
fulländningen»; då är mot en sådan utsago ingenting att
invända, annat än det, att den syndaren, om han
aldrig uttrycker sig annorlunda än så, ser nog litet
på det eviga och nog mycket på det timliga,, och därföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free