- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
177

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGOSJÄTTE KAPITLET

177

i viss mån försummar att samla sina skatter in i själva
evigheten. Men skulle han säga: »Herre, jag är i
dig fullkomligt rättfärdig, så att ingen brist vidlåder
mig; och ingen människa må drista sig att påstå, att
jag är annorlunda, ty Gud, den rättfärdige förklarar,
att jag, som går här nere på jorden och syslar med
det eller det, just sådan jag är, är rättfärdig»; då är
därom att säga, att den människan gör rätt i att för
sig göra anspråk på en fulländad rättfärdighet, och att
begära de himmelska skatterna, sådana de i himmelen
äro, d. v. s. rena och fullkomliga; men hon synes
mig nog mycket neddraga dessa skatter i det timliga
och’ således, även hon, i viss mån försumma att
församla dem just dit, där du sade att de borde församlas,
nämligen i evigheten. Det riktiga torde vara, om jag,
förutsatt att jag talar i den rättfärdiggjorde
syndarens namn, så säger till dig: »min käre Herre, du har
på jorden uträttat allt det, som du där behövde uträtta
för att vara den syndares Frälsare, som du är; och
när jag nu tror på dig såsom min Frälsare, så är jag
rättfärdig i dig och det icke styckevis, utan helt och
fullkomligt, så att ej en enda fläck vidlåder mig. Detta
är jag genom att i dig vara upptagen. Men du, min
Herre Kristus, som har mitt nya liv i dig, är icke längre
den jordiske Kristus, utan den, som lever evighetens
liv. Vad du under ditt jordeliv uträttade, är mig i
och för sig intet nyttigt, lika litet som överhuvud ett
förgånget till någonting kan tjäna för den, på vilken
den ständigt närvarande evigheten ställer sina
fordringar. Det gagnar mig endast medelbarligen genom dig,
sådan du är i din över tiden upphöjda evighetsgestalt.
Mot varje varelses evighetsgestalt, såvitt den varelsen

12. — Wikner, Tankar och frågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free