- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
187

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGOSJUNDE KAPITLET

187

om det ock måste erkännas, att hela din varelse i alla
möjliga avseenden i detta livet aldrig med evigheten
kan bringas i ett så nära sammanhang. Av allt detta
bör du kunna förstå, att sammanhanget mellan
evigheten och det närvarande ögonblicket är ett mycket
närmare sammanhang, än man i allmänhet håller före,
isynnerhet då avseende fästes vid det, som även i
detta livet utgör din egentliga livsprocess, nämligen
din tro, och att det således icke är så farligt, som det
vid första påseendet synes, om jag klyver ditt Jag i
tu och låter den ena delen falla inom tiden, men den
andra och bästa i evigheten. Du bör även genom
det nyss sagda hava fått en aning därom, att
evigheten icke så mycket ligger vid tidens ena ända,
såsom en tidens oändliga fortsättning, i vilket fall
evigheten också vore en tid; som fastmer att evigheten
allsidigt omfattar tiden, såsom den oändliga rymden
omfattar den jordyta, på vilken du går. Nu medger jag
dig gärna, att en svårbegriplig dualitet i alla fall är
för handen mellan tid och evighet, och därmed även
mellan ditt tidliga och ditt eviga Jag; och denna
svårbegriplighet är spekulationens uppgift att så mycket
som möjligt avlägsna, varvid hon utan tvivel har
ännu mycket ogjort: men för mig i avseende på min
närvarande uppgift är det nog, om jag fått dig att
erkänna din tidliga och eviga dubbelnatur; om jag fått
dig att erkänna, att du har din egentliga plats, eller,
som du plägar uttrycka dig, ditt »rätta hem» i
evigheten eller i Guds himmel; och om jag fått dig att
erkänna, att, i samma mån du tror, vilket ju är det
bästa och sannaste, du någonsin kan göra, i samma
mån rycka dig de eviga tingen så nära, att klyftan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free