- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
188

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

mellan ditt Jag i tiden och ditt Jag i din Faders
himmel för dig blir omärkbar, så att icke ens den alltid
dunkla framtiden där ligger skymmande emellan.»

Så, min Herre Kristus, ville jag tala till min broder;
och är han verkligen en av de dina, så att han har
någon erfarenhet av livet i dig, så är jag förvissad
därom, att han skall giva mig rätt. Men jag ville
kanske ännu vidare för honom framhålla, vad han
visserligen redan genom sin tro, åtminstone i tysthet,
synes mig hava erkänt, nämligen det, att det eviga
livet, din Faders himmelska rike, och därmed även
han själv såsom en medlem i det riket, är någonting
fullkomligt verkligt, som ingenting saknar av sin
verklighet och således icke heller saknar verklighet på det
sättet, som ett tillkommande alltid gör, innan det ännu
fullständigt inträffat. För oss människor, som ännu
dväljas här i jordelivet, är det visserligen nästan
oundvikligt, att vi föreställa oss de eviga tingen såsom
något, vilket för sin fulla realitet behöver invänta
tidens slut. Detta nästan oundvikliga
föreställningssätt beror, som mig synes, därpå, att, när vi föreställa
oss evigheten eller det, som i evigheten är, så
föreställa vi oss detsamma först såsom något, om vilket vi
äro berättigade att säga att det är n u, i den mening att
det jämte det timliga omslutes av det tidsögonblick, i
vilket vi för tillfället befinna oss, i motsats mot andra
tidsögonblick. Därmed hava vi ryckt det eviga in i
tidsförloppet. Sedan tillämpa vi på detsamma det, som
av ett sådant nedryckande blir den nödvändiga följden,
nämligen att det får många förgångna tidpunkter i sig
och många tillkommande, varmed då också är sagt,
att icke allt i Guds eviga rike ännu är verkligt, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free