Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG
Kunde jag för ett ögonblick komma mitt hjärta att
tiga stilla vid allt det onda, som i världen sker,
och glömma, huru upprörande det är, och kunde
jag låta mitt öra lyssna blott till själva den allmännaste
grundtonen i alla de röster, som i denna världen
tala om kärlek, utan att sedan höra efter, vad varje
röst särskilt för sin del talar om; så skulle jag i
sanning förvånas, att ännu från världseländets
djupaste djup, liksom från världshärlighetens ljusaste
höjder, höra återljuda en ton från ditt eget saliga
himmelrike, grundtonen av de lovsånger, som kring
din tron uppstämmas av härlighetens kerubim, ja
grundtonen i den stämma, med vilken du talar vid
dig själv och till dig själv, och1 till de saliga, som
stå i din åsyn. Denna grundton synes mig i ord
kunna översättas sålunda: »Jag vill icke vara
dig förutan.» Ja, min Fader, så är det. Så ljuder
ditt eviga ord av kärlek till dig själv. Så säger du
till den salige, som ingår i ditt rike; så säger du
till syndaren, som till dig återvänder; så säger du
till syndaren, som övergiver och glömmer dig. Och
denna kärlekens grundtext inristade du i din
skapelse med så outplånliga drag, att alla de vanhelgande
och förfalskande händer, som sedermera med
densamma sysslat, icke förmått utplåna den texten. Jag
vill icke vara dig förutan: så ropar vännen till sin
vän, brudgummen till sin brud, fadren och modren
till sitt barn, barnet till sin moder eller fader. Jag
vill icke vara dig förutan — det synes vara den
halvt omedvetna tanke, som drager det ena djuret
till det andra, så att biet icke förirrar sig från sin
kupa, och den lilla myran på sin idoga stråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
