Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUD ÄR KÄRLEKEN»
19
städse återvänder till stacken. Så samlar sig också
träd till träd, växt till växt, och själva dina cedrar
på Libanon, väldiga som de äro, älska icke att stå
allena. Så har du ock satt dina stjärnor på
himmelens fäste, att när den ena intager sin bestämda
plats, så intager den andra sin, och var och en synes
mig säga, när hon en klar natt tändes över mitt
huvud: jag vill icke vara eder andra förutan.
Ja, även där, varest det ena bland det, som du skapat,
går under för det andra, tycker jag mig förnimma
något av samma stämma. Vintern går under för våren,
våren för sommaren, sommaren för hösten, och1 dock
kan den ena årstiden icke vara den andra förutan;
ty vad vore en vinter utan en vår, eller en sommar
utan en höst? Ja själva livet lockar döden i sina
fotspår, och han försummar icke att hörsamma
kallelsen; och döden, den girige samlaren, kan dock icke
underlåta att åt livet återgiva det bästa av sitt byte.
Så synes mig livet spörja, redan från den första
stund det tändes: död var är du? och döden säger:
allt detta gömmer jag åt livet. Ja, Herre, underligt
har du ordnat allt, och1 mäktigt har du givit din
befallning åt allt, att det med eller mot sin egen
mening skulle stappla kärlekens tungomål och
eftersäga hans egentliga livsord: jag vill icke vara dig
förutan.
FJÄRDE KAPITLET.
Vid detta kärlekens »jag v i 11», måste jag nu låta
min begrundande tanke vila. Du, Herre, som är
all viljas upphovsman och mäktar utföra allt det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
