Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG
fångas av en jordisk kärlek och så säger för sig
själv: »jag kan icke leva, om icke den människan
blir min, så att hon oskiljaktigt med mig förenas».
Sannerligen, det är mången, som många gånger sagt
så och genom sin egen erfarenhet blivit vederlagd,
i det att den älskade aldrig blev hans; och det gick
för honom, kanske till hans egen överraskning, mycket
väl att leva ändå. Men detta bevisar blott, att hans
kärlek icke var av det oförgängliga slaget, vilken
kärlek är den allena, som älskar i dig och för din
skull; och det bevisar icke, att sålänge han verkligen
med hela sin själ älskade den älskade och ännu icke
hade börjat att fördela sitt hjärtas livsvärme på flera
skiljda föremål, han redan då för sin egen del saknade
den vissheten, att bandet mellan honom och den
älskade vore oslitligt. Det är väl just denna visshet,
grundade eller ogrundade, att det i själens inre knutna
bandet icke kan uttänjas, slappas eller slitas, vilken
åt kärleken giver denna verkliga eller drömda
förmåga att rycka himmelen ned på jorden och redan
här mena sig leva ett saligt liv. Ty endast de band
äro på en gång ljuva och oslitliga, vilka äro knutna
i himmelen och inför ditt ansikte. Du allena binder,
så att ingen upplöser, och upplöser, så att ingen
sammanbinder. Men den av jordisk kärlek överväldigade
är för sin del viss om, att det band, han knyter,
icke kan brista, och förmenar, att det hämtar sin
styrka från himmelen, så att det icke kan sönderslitas,
utan att ett stycke av din himmel följer med.
Någonting outsägligt ljuvt ligger visserligen i denna tanke,
varhelst han förekommer; och jag må väl tillstå,
att han i sig innebär ett otvetydigt vittnesbörd om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
