Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUD ÄR KÄRLEKEN»
33
människohjärtats frändskap med de himmelska tingen
och med dig själv, den sanna kärlekens upphov. Ty
vårföre skulle den älskande, som ju också älskar sin
kärlek, i honom intvinga detta evighetsdrag av helgd
och oupplöslighet, om han icke i någon mening hade
de eviga tingen kära och till dem erfore en icke
lätt motstånden dragning? Han är den skeppsbrutne,
som på en fjärran ö, kring vilken havet välver sig
i oöverskådliga vidder, uti någon liten klippvrå skapar
sig ett hem och med eller mot sin beräkning danar
det till motsvarighet mot de kära ställena därhemma,
så att, när hans verk är färdigt, han då tänker vid
sig själv: »se detta är den bäcken, där jag lekte
som barn, där är den stora linden, där är min faders
hydda, och nu är jag icke längre ensam.» Så bär
hans brinnande längtan till honom: över det vida havet
älskade bilder, dem hans fantasi, med förtvivlans styrka
fasthåller. Så söker också den älskande att på den
jord, han här trampar, i de stoftgestalter, med vilka
han här sysslar, intvinga sina hemfödda himmelska
minnen och menar: »jag har återfunnit er, nu skola
vi aldrig skiljas.» O, min Fader, huru må jag icke
gråta inför dig, när jag betänker, huru sann denna
falskhet är, och huru falsk denna sanning!
Sannfärdig är den, som tänker vad han säger, och
visserligen tänker den älskande så, som jag nu sade, men
han besviker sig själv. Sant är det, att himmelen
hörer den älskande till, i den mening att det är
hans fadershem, hans odödlige andes ursprungsstad,
och att i hans inre ligga drömmande ideala gestalter
med drag av din egen himmels skönhet, åt vilka,
såvida han icke skall förgås och av ensamhetens kval
3. — Wikner, Religiösa meditationer och t öredrag m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
