Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG
heten eller formen för din tillvaro före tiden, så att
tiden från den sidan blir ett slags fortsättning av
evigheten. Detta sker, när jag betraktar det eviga
såsom grund och icke närmast såsom
ändamål-Ty i tiden är jag vand att leta efter grunden
till det eller det uti det föregående, så att grunden
till att någonting sker i tiden alltid sättes före det,
som till följd av den grunden sker. När jag då skall
leta efter den grund, ur vilken allting framgår, och
som själv icke stödjer sig på någonting annat —
vilken grund är du, Herre — då måste jag skjuta
den grunden tillbaka, så att han kommer före allting
annat och icke har någonting annat före sig. Och
emedan den grundens sätt att vara till heter evighet,
och tiden själv måste anses vara ur den grunden
framgången; så sätter jag då evigheten före tiden
och anser, att tiden är ur evigheten framgången,
såsom det efterföljande framgår ur det föregående.
Och emedan jag inser, att din självständighet aldrig
kan betyda isolering, och att du aldrig kan vara utan
ett verkligen personligt förhållande till annat än dig
själv, men tillika inser, att alla människor, som finnas,
i tiden begynna att vara till, och jag i denna deras
uppkomst förmenar mig äga det fulla uttrycket för
det, att de i dig äga sin grund: så väljer min tanke vid
dessa svårigheter en medelväg och tänker: alla andra
personliga väsenden äro i tiden uppkomna, men det
personliga väsen, i vilket de alla hava sitt huvud,
och genom vilket de ur dig äro framgångna, är icke i
tiden uppkommet utan delar med dig den eviga
tillvaron, så att du i evigheten icke är ensam utan äger
ett fullkomligt och guddomligt väsen att älska. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
