- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
88

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG

vet. Fore jag upp i himmelen, så är du där;
bäddade jag åt mig i helvetet, si så är du ock där. Toge
jag morgonrodnans vingar och bleve ytterst i havet,
så skulle dock din hand där föra mig och din högra
hand hålla mig.» Dessa tankar äro mig oumbärliga,
och därföre tror jag, att de äro sanna. Och likväl
menar jag, att det också i fenomenläran ligger en
djup sanning. Icke den, att denna världen icke finns,
men den, att det, vilket i och med denna världen
finnes, icke i sanning är det, som det ibland för mig
ger sig ut att vara. Fenomenläran säger nu i
allmänhet: det, som i denna världen finns, ger sig
ut för att vara opersonliga föremål, men det är i
själva verket för ditt öga, som allting ser, idel person,
ehuru det för min kortsynthet gestaltar sig till ett
materiellt och tidligt, som är det personliga motsatt.
Fenomenläran menar således, att det, vilket för mig
ser ut, som en värld, är någonting mycket mer, än det
ser ut att vara. Jag har undrat, om det icke
tilläventyrs bättre kunde fattas på motsatt sätt. Kanske är
denna världen någonting mindre, än vad hon ger
sig ut att vara. Världen ger sig ut för att vara
verkligen självständig, och hön tillskriver sig själv
således en sann eller icke ljugen verklighet såsom
värld och därjämte en sann självständighet. Bägge
delarna kan hon icke vara, och då säger man: hon
äger den sanna självständigheten, men då är hön i
sanning ett rike av personer och är då icke i
sanning en värld. Kanske kunde det vara rättare att
säga: hon är i sanning verklig såsom värld, och det
är icke sant, att hon är något annat än detta; men
misstaget består däri, att denna sanna verklighet skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free