Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 17 - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUD ÄR KÄRLEKEN»
87
vara till höves den fullkomliga kärleken, ty dess
grundtanke är denna: »jag vill icke vara dig förutan»;
och då hela det personliga livet av denna kärlek
till alla sina delar är genomträngt, finnes där då
ingenting, som det kan undvara, varken så att
någonting kan lämnas, sedan det ägts, ej heller så att
någonting nu kan vara borta och först sedan komma
till. Kärlekens band sammanbinder med den fria och
personliga nödvändighetens oupplöslighet.
ADERTONDE KAPITLET.
Men jag, som vandrar hät i tiden och är bunden
med stoftets bojor? Ja, Fader, detta är en
underlig företeelse. Huru har jag icke undrat över mig
själv! Huru har jag icke också funnit hela denna i
tiden och rummet varande värld besynnerlig! — Också
hava somliga filosofer sagt mig, att denna världen
är ett blott fenomen av din evigä värld. Vad skall
jag, min Fader, tänka om denna lära? Så mycket
begriper jag, att därmed icke får förstås det, att
den materiella och tidliga världen icke är verklig.
Ej heller kan jag förmå mig att tro, att hön icke
skulle vara till för din uppfattning eller att du om
henne ingenting skulle veta. I detta fall skulle min
bundenhet vid denna världen bliva mig odräglig.
Nej, Fader, utom din synkrets har ingenting kommit
med det, att det blivit inneslutet i tid och rum.
Skönt säger den helige sångaren, då han till dig
sjunger: »evad jag går eller ligger, så är du
omkring mig och ser alla mina vägar. Ty si, det är
intet ord på min tunga, det du, Herre, icke allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
