Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 19 - Anmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUD ÄR KÄRLEKEN»
95
Herre, mera kärlek, en mera ödmjuk hängivenhet åt
dig, |en fastare och mera livskraftig tro. Då skall jag
känna idig bättre. Och detta, vet jag, är evinnerligt
liv, att känna dig, allena sann Oud, och den du
sänt haver, Jesum Kristum.
ANMÄRKNING.
Då föregående betraktelser inför människoögon
framläggas, torde det vara behövligt att ännu
ytterligare ,beteckna den gräns, genom vilken den däri
nedlagda världsåskådningen skiljer sig från en falsk
predestinationslära. Den fullständiga sanningen går
i varje fråga ända intill, men icke över villfarelsens
gräns: hon måste gå intill denna gräns, emedan hon
annars skulle lämna ett sanningsmoment utanför sig
och då icke vara fullständig. Det finns nämligen
mellan sanningen och villfarelsen i vår kunskapsvärld
intet neutralt område; utan vad som icke är sant,
det är falskt, och vad som icke är falskt det är sant,
så att sanningens och villfarelsens riken gränsa
omedelbart intill varandra.
För att märka, var gränsen går, är nödigt noga
fasthålla, vad som i hela denna betraktelse menas
med nödvändighet. Nödvändigheten är ingenting annat
än egenskapen att på något sätt äga sam’manhang med
allt verkligt, så att när jag tager med all verklighet,
under vilka gestalter hon än måtte uppträda, den
ifrågavarande saken då också måste tagas med. Och
nödvändigheten består aldrig i något annat än detta.
Och emedan ingenting kan inträda i verkligheten utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
