Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.1. Om människoidealet (1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG
hava reda på det egentligen mänskliga, att gå tillbaka
till en karaktär, vilken icke på det nu nämnda sättet
är tvetydig. Skriften säger, att, när Gud skapade
människan, skapade han henne sig till ett beläte.
Det angives ock såsom själva ändamålet med
människans skapelse, att hon skulle vara ett Guds beläte
eller avbild. Jag tror mig icke frångå varken skriftens
innersta tanke eller någon annan förnuftig tanke, om
jag säger, att själva roten och kärnan i människans
varelse, eller, om jag så skall säga, hennes substans
och grundämne, består i det att vara ett G u d s b
e-läte eller en avbild av Gud. Och en verklig
avbild av Gud är jag i en mycket oegentlig bemärkelse,
så länge min likhet med Gud blott består i det
allmänna att f. ex. äga en tankeförmåga och en vilja.
För att vara en verklig avbild av Gud måste jag
vara god och helig, ty sådan är Gud. Guds
godhet och helighet är ingalunda ett blott omhölje, som
är kastat omkring ett väsen av annan art; utan just
det, vilket han innerst är, det är i hans helighet
och godhet blottat. Och så är det ock med människan,
att vad hon innerst är, själva grundtanken i hennes
varelse eller så att säga det som Gud med henne
menat, det kommer icke i dagen förr, än hon fått
en verkligen god och helig vilja. Allt vad hon annars
är eller har, det är i jämförelse med hennes av Gud
givna och åt Gud hänvända heliga vilja ett utvärtes.
Detta kan måhända genom en psykologisk
observation närmare belysas. Människan är bland de här i
livet förekommande varelserna den enda, som om
sig själv kan säga eller tänka: Jag. Se vi nu efter,
vad hon därmed menar, när hon hunnit att
någor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
