Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.1. Om människoidealet (1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNXISKOIDEALET
100
lunda skilja sig själv från annat, så är det visserligen
ett självmedvetande i betydelsen av någonting som
förnimmer sig självt eller till och med på ett
medvetet sätt förnimmer sig självt; men detta att hon det
är, synes mig vara en abstrakt uppfattning, som hon
kan hava, men som hon icke behöver ha.
Däremot är hennes Jag för henne alltid något, angående
vilket hon begär, fordrar eller vill något, till vilket
hon nödvändigt hänför allt, så att det vid varje
betraktelse och handlingssätt för henne utgör
utgångs-och riktningspunkten. Aktgivandet på vilket litet barn
som helst, när det börjar vara till såsom ett Jag,
kan därom övertyga. Barnets upptäckt, när det har
upptäckt sitt eget Jag, är upptäckten av någonting,
efter vilket allting skall rätta sig, d. v. s. upptäckten
av någonting ovillkorligt giltigt. Att detta
ovillkorligt giltiga också på ett medvetet sätt måste förnimma
sig självt, det är en sanning, men därpå reflekteras
visst icke genast eller det är icke alltid det, som
menas av den, som säger Jag, men han menar
därmed alltid det, till vilket han för sin del, ödmjukt
eller högmodigt, hänför allt, d. v. s. det ovillkorligt
giltiga. Men ovillkorligt giltigt är ingenting annat än
det goda eller det, som är ett troget uttryck av Guds
vilja. Ty Gud är den ende absolute, eller den, som
i ingen utom sig äger sin grund, eller som icke
behöver stödja sin tillvaro på någonting annat än
sig själv. Vad han vill, med andra ord det, som är
ett uttryck just av hans absoluta självständighet, det
blir därigenom ovillkorligt giltigt, men ingenting annat
kan bliva det. Den alltså, vilken, genom att tala
om eller tänka på ett Jag, för detsamma fordrar
ovill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
