- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
111

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.1. Om människoidealet (1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM MÄNNISKOIDEALET

111

den egentliga mänskligheten kommer i dagen, så att
deras varelses innersta grund blottas, och att de övriga
så att säga aldrig äro riktigt här. Det är de
ogudak-tigas förbannelse att med själ och hjärta arbeta sig
in i det som denna världen tillhörer och ändå aldrig
lyckas få sin innersta personlighet med, vadan deras
liv på var och en, som har ett någorlunda öppet
öga, gör intrycket av någonting ihåligt, tomt och
väsenlöst. Den hela sitt liv igenom ogudaktige
förhåller sig till den sanna och egentliga mänskligheten
så, som det i sin spädaste ålder avlidna barnet
förhåller sig till tänkandet: det hade anlag till tänkande
och gjorde små begynnande ansatser, men det kom
aldrig därtill.

Består nu det egentligen mänskliga hos människan,
det som hon mer eller mindre avlägset syftar till,
när hon uttalar sitt Jag, uti godhet eller harmoni
med Guds vilja; då skulle naturligtvis det mänskliga
idealet vara en sådan varelse, hos vilken denna
egenskap framträder i högsta tänkbara fulländning. Det
vore ett väsen, som, utan att sammanfalla med Gud
själv (jag menar nu med uttrycket Gud den absolute,
som icke har sin grund i någonting annat än sig
själv, som således av ingen födes eller utgår, d. v. s.
Fadren), likväl 1) är ett troget uttryck av Guds
vilja, så att hos detsamma icke förekommer
någonting mot Guds vilja stridande, vilken egenskap delas
av varje saligt väsen; 2) självt är ett f u 11 s t ä n d ig t
uttryck för Guds vilja, så att, om Gud eller Fadren
skulle vilja någonting högre än detta, skulle det endast
kunna vara sig själv han då ville.

Näst det att vara detsamma som Gud Fader och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free