Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.2. Om Skriftens auktoritet (1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKRIFTENS AUKTORITET
159
Denna fordran, som på samma gång alltid är en realitet
eller någonting som verkligen är inlagt i varje
människas innersta livsgrund och således också där finnes,
är alltså en princip för allmängiltighet, så att den,
vilken gående tillbaka i sitt eget inre, kommer
tillbaka ända till denna sin livsgrund, han kommer också
nödvändigt tillbaka till det allmängiltiga eller det,
som kan fordra erkännande av alla. Till denna sin
innersta livsgrund går människan med själva sin vilja
tillbaka, i det ögonblick tron i hennes hjärta
upptändes. Ty den sig omvändande människans
tros-handling består just däri, att sedan hon genom synden
från detta sitt innersta varit bortkommen och med
sin vilja därmed stått i strid, • så kommer hon nu
genom Guds Andes ledning tillbaka till sig själv
eller till denna innersta livsgrund, som uttrycker vad
Gud ville ha henne till, icke allenast så, att hon
med en mer eller mindre säker övertygelse tänker:
detta är jag, utan att hon också med en ovillkorlig
viljeakt för sig avgör, att så vill hon ha det. Till
denna sin innersta livsgrund går människan i själva
verket tillbaka, närhelst hon kommer till en
självständig sanningsinsikt, ty på intet annat håll än detta
kan hon hämta den nödvändighet, på grund av vilken
hennes tanke med rätta avgör, att så eller så är
det; ehuru i den mån det är fråga om abstraktare
tankeföremål, detta tillbakagående till det innersta självt
kan vara ett den abstraherande tankens verk
och därföre icke behöva innebära något avgörande
av hennes eget individuella livstillstånd. Den yttersta
proberstenen, jag har att tillgå för all självständigt
prövad och självständigt tillägnad sanning, är så,
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
