Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne uppsatser i religiösa ämnen (Tillägg) - Tankar om uppståndelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG
i den mening träffar hela den verkliga och
individuella existensen, att dess eviga ställning då anvisas,
och i den mening träffar de fria varelserna, att dessas
plats i den eviga världen icke blott anvisas, utan även
av dem själva viljes. Ty det antaga vi för givet,
att den tidlösa existensen, som ökar individualitetens
styrka, icke gärna kan innebära en minskning av
individualitetens ena sida, friheten, utan fastmera en
förökning av den. Den fria varelsens eviga ställning är
nödvändigt den, som han själv vill, varvid dock är att
märka, att vi ej tagit ordet vilja i den matta och
svaga betydelsen av önska eller begära, utan i den
starka, för vilken vi förut redogjort. Och skulle det
nu också så vara, att den tidlösa existensen skulle
kunna innebära en förändring — vilket för det första
icke är troligt och för det andra, i händelse tiden
endast är det abstrakta begreppet förändring, är o m ö
j-ligt — så innebär då denna uppståndelse och denna
domsakt ett individens anknytande till en ny
föränderlig existens, vilken då förmodligen skulle innebära
möjligheten av omvändelse till det goda, avfall till
det onda och tillväxt i bägged era.
Men vad skulle vi vidare säga om den akt, vilken
vi kallat uppståndelse? Huru mycket skulle densamma
kunna träffa? Naturligtvis allt det, som tidsexistensen
inneslutit såsom ett individuellt (fastän där, i
tidsexistensen, under en ofullkomlig form); ty en
individualitetens skrankor — rummet och tiden — upphävande
akt kan ej upphäva individualiteten, utan måste
tvärtom stärka densamma. Allt allbestämt bör sålunda i
den tidlösa existensen förekomma, och det kan icke
fordras någonting mera för en enhet, för att i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
