- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
305

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne uppsatser i religiösa ämnen (Tillägg) - Tankar om uppståndelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TANKAR OM UPPSTÅNDELSEN

305

alltid är medvetet om sin oro. Med andra ord: när
man talar om en skapelsens suckan och längtan, så
är detta visserligen en bild, men endast s å mycket är
blott bild, att man inlagt i skapelsen en medvetenhet
som hon icke har. Finge man blott tillägga medvetande
eller känsla av det egna tillståndet, så skulle det ej
längre vara en bild, att skapelsen längtar: ty själva
tillståndet av beständig övergång från ett till ett annat
finnes där. Det bildliga omhöljet skulle kanske vara
avlägsnat, ifall vi i st. f. längtan och suck-an
begagnade oss av ordet strävan. Av en strävan är
skapelsens beständiga växling och övergång från det
ena tillståndet till det andra onekligen ett uttryck.
Himlakropparnes beständiga rörelse, växternas och
djurens framträdande, utveckling och förgängelse,
frambringandet och bortsopandet av milliontals
individer varje försvinnande ögonblick, allt detta uttrycker
tvivelsutan en enda, hela universum genomgående,
kolossal strävan, vilken inom rummets och tidens
gränser aldrig vinner sin uppfyllelse.

Denna strävan är strävan efter fullständig
individualitet. Och denna strävan vinner sin uppfyllelse i
och med det att rummets och tidens skrankor falla i
den stora uppståndelsen. Då får det sin uppfyllelse,
det profetiska ordet: »Det gamla är förgånget; si,
allting äro ny vordne.»

Utan tvivel är det ett verkligt och icke blott inbillat
intresse, som hos oss finnes, att i det andra livet
återfinna all den verklighet, med vilken vi i detta livet gjort
bekantskap, så att, om döden väl sönderbryter de gamla
förbrukade formerna, likväl intet verkligt innehåll
genom döden för oss skall gå förlorat. Det är ej blott
20. — Wikner, Religiösa meditationer och föredrag m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free