Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne uppsatser i religiösa ämnen (Tillägg) - Tankar om uppståndelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG
den rika skapelsen, människovärlden, djurvärlden,
växtvärlden, ja, hela den kosmiska världen vara tillförsäkrad
en plats i den andliga, tidlösa existensen. Jag tror
sålunda, att samme Paulus åter igen har rätt, då han i
Romarebrevet talar om en kreaturens längtan efter och
delaktighet i den värld, där Guds barns härlighet skall
uppenbaras. Det ord aposteln begagnar, och som vi
översatt med kreaturen, är, som bekant, xt/mc, vilket
betyder skapelsen i allmänhet, och till yttermera visso
säger Paulus näsa f nctam = hela skapelsen, hela
den skapade världen, varur sålunda även den lägsta
existensen icke kan vara undantagen. Hela denna världs
rums- och tidsexistens kan med skäl betraktas såsom
en skapelsens fortgående suckan och ängslan. Det är
sant, att detta uttrycker blott den ena sidan av saken.
Den andra sidan är rums- och tidsexistensens
oförnekliga skönhet, ordning, harmoni och relativa
självtillräcklighet. Denna är sedan länge tillbaka känd och
erkänd även inom filosofien, och hon var icke obekant
för siaren och tänkaren från Tarsus. Hon var särskilt
framhållen i sådana systemer som det Pytagoreiska,
det Anaxagoreiska, det Platonska och det Aristoteliska.
Men lika visst är, att hela denna sköna och harmoniska
värld äger en annan sida, som icke är idel harmoni
eller fridfull vila i egen självtillräcklighet. Det
behövs intet allt för skarpsinnigt öga för att varsna den
jäktande oro, som genomgår universum. Hela
rums-och tidsexistensen är ju i en beständig rörelse,
övergång från ett till annat, och vad betyder detta annat
än att intet av det, till vilket man kommit, duger att
stanna vid? Detta är just kännemärket på det oroliga
och längtande sinnet, ehuru det såsom ett sinne också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
