- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
313

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne uppsatser i religiösa ämnen (Tillägg) - Utkast till läran om försoningen (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTKAST TILL LÄRAN OM FÖRSONINGEN

313

den, skall övervinna hennes disharmoni med Gud, han
måste känna denna disharmoni i hela dess vidd och av
henne i: sin innersta varelse beröras.

6. Håller jag nu fram för min tanke på en gång den
eviga och den jordiska existensen, så måste jag säga,
att om Kristus i evigheten skall vara den han där är,
så måste han i jordelivet varit just sådan som han var;
och på samma sätt som han i evigheten är den, genom
vilken det eviga livet från Gud tillströmmar de övriga
människorna, så är hans jordiska arbete . också ett
medlarekall, så att vad han gör är till människornas
frälsning. Däremot kan han icke annat än i en mycket
oegentlig mening sägas hava gjort vad han gjorde i
människornas ställe. Ty vad han gjorde var
ej allenast, att han gjorde Guds vilja i allmänhet
— i vilket fall man visserligen kan säga, att han gjorde
vad varje människa borde göra och således, då
människorna själva icke gjorde det, gjorde en annans
gärning eller fullbordade en annans arbete — utan han
fullbordade Guds vilja i allt det denna vilja fordrade
just av honom såsom medlaren, och den
uppgiften var ju ingen annans än hans, kunde således
icke’ heller i stället för någon annan fullgöras.

7. En försoning eller gottgörel&e inför Gud
av ett ont eller oriktigt är alldeles icke tänkbar
annorlunda än såsom ett fullkomligt upphävande av det onda
eller oriktiga, så att det onda försvinner och det riktiga
träder i stället. En .människa kan ibland gottgöras
därigenom, att något lämnas henne i ersättning för det
som hon egentligen ville ha (i stället för det goda, att
av N. N. förbliva till lem eller egendom oantastad, kan
hon mottaga såsom ersättning en summa penningar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free