- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
315

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne uppsatser i religiösa ämnen (Tillägg) - Utkast till läran om försoningen (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTKAST TILL LÄRAN OM FÖRSONINGEN

315

finns intet annat namn än hans, i vilket vi kunna
salige varda.

9. Då Gud förnimmer allt sådant det är, så
förnimmer han även synden sådan hon är, nämligen
såsom stridande mot hans väsen och vilja. Denna hans
förnimmelse är hans vrede (en ogillande uppfattning av
något såsom mot ens vilja stridande). För så vitt
människan är syndare, vilar hans vrede över henne
(han ogillar ej allenast synden i och för sig utan även
det att den eller den är syndig). Hans försonande
verksamhet är då ock identisk med borttagandet av
Guds vrede. Detta betyder icke, att han borttager
Guds vrede från synden — denna kan Gud aldrig
annat än ogilla; i ck e h e 11 e r, att han borttager Guds
vrede från människan försåvitt hon är en
syndare — intet syndbesmittat kan av Gud gillas,
försåvitt det så är; utan det betyder, att han borttager
Guds vrede från människan, såsom den där icke
längre är syndbesmittad utan i Kristo
fullkomlig (»I ären i honom fullkomne» — Paulus). Detta
åstadkommer han genom att förvandla människan från
att vara syndbesmittad till att vara fullkomlig. Vore det
på annat sätt, så innebure försoningen en förändring av
Gud. Nu ären sådan icke förhanden. Gud ändrar genom
försoningen ingenting i sin uppfattning: synden är
som förut föremål för Guds ogillande, människan s
å-s o m syndare är som förut föremål för Guds
ogillande; men den människa, vilken försoningen kommer till
godo, ä r e ji 1 ä n g r e m ä n n i s k a n s å SI o m syndig,
utan är vorden människan såsom fullkomlig, och denna
har alltid varit föremål för Guds gillande i Kristo,
eftersom hon är en i Kristo evigt fullkommen varelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free