Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Långfredagens aftonsång 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
PONTUS WIKNER
han göra skulle! Detta var det verk som Sonen
fullbordade!
Så har Han då fullbordat sitt verk! Vi hava varit
vittnen därtill. Vi hava följt honom den blodiga vägen
till Golgata, till korset, till döden — följom honom
nu till graven! –––
— — — Så omsluter då graven det hjärta, som
klappade av en så innerlig kärlek till de arma,
förvillade människorna! — Det är gjort. Det stora verket
är fullbordat. Jesus har fullbordat det! Och nu vilar
sig hans heliga lekamen efter det blodiga arbetet!
— Vi veta väl, att den Heliges vila icke är en sådan,
för vilken uppvaknandet är fjärran. Den Helige skulle
ju icke se förgängelsen. Vi hava upplevat nog många
Långfredagar för att veta, huru en Påskdag snart
följer därefter. På dödsdagens och begravningsdagens
stilla sorg följer uppståndelsens jubel.
Men ännu äro vi icke där. Ännu stå vi stilla vid
Frälsarens grav och skåda tillbaka på det verk, Han
fullbordat. — Men detta verk var ju, såsom vi nyss
hörde, ett verk för oss. Låtom oss då såsom
sådant betrakta det. — Dröjom alltså ett ögonblick
vid följande tanke:
Skulle vi i självprövningens timma
komma underfund d’är m e d, att vårt verk
icke är fullbordat; må det då bliva vår
hjälp, att Kristus har fullbordat sitt!
Varje timma av människolivet kan för den, som
har öppna ögon på sin betydelsefulla ställning, bliva
en självpröviningens timma; ty i varje ögonblick har
människan tillryggalagt en del av sin nådatid för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
