Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Kristi förklaringsdag 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
PONTUS WIKNER
lösningen, tillhörer Kristus, utgör Hans
rättmätiga egendom.
Om så är; så kan människan omöjligen vara
lycklig, förr än hon själv av hjärtat överlåtit sig åt Kristus
och såväl i sin vandel som i djupet av sin själ
erkänner sig för Hans egendom. Ty sålänge detta icke
skett, ligger där alltid kvar i hennes inre en olöslig
motsats mellan den beskaffenhet hon äger och den
hon borde äga; och denna motsats — sålänge den
ännu finnes kvar — inblandar sig såsom ett gift i
varje jordisk glädje, ger en ökad förbannelse åt varje
jordiskt lidande, störer all frid, ger oläkbara sår åt
Samvetet och sammansvärjer sig slutligen med den
inbrytande evigheten till en evig död, till den matk
som icke dör och den eld som icke utsläckes!
Vill människan däremot undgå den eviga döden;
så måste hon se till att hon kan bliva förd till rätta
igen, så att hon till sin himmelske Herre måtte komma
i det rätta förhållandet.
Därtill hörer då först, att henne bibringas en
grundlig övertygelse därom, att hon med
hela sin varelse hörer Kristus till.
För att människan skall komma till en sådan
övertygelse, måste naturligtvis hennes uppmärksamhet
vändas bort från detta timliga, som beständigt tager i
beslag alla hennes tankar och känslor, och hänvändas
till det eviga och oförgängliga. Hon måste besinna,
att hon äger en odödlig själ, vårs behov måste
tillfredsställas.
När Jesus — enligt dagens Evangelium — ville
låta Petrus, Jakobus och Johannes skåda
uppenbarelse av sin härlighet; så tog han dem avsides upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
