Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Kristi förklaringsdag 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
37
vårdnad och barnet å sin sida måste ju lyda sin
faders befallningar. Ja — vad mer är — fadren har
rättighet att fordra av barnet dess innerliga
kärlek och tacksamhet. Men fadren kan icke
till-tvinga sig detta sednare; barnet måste frivilligt
skänka honom sin kärlek. Och förr än detta skett, kan
fadren icke kalla detta barn för sitt barn i
innerligaste mening. Det må efter det lekamliga vara hans
son eller hans dotter; men efter det andliga blir
det icke så: det blir en förlorad son, en förlorad
dotter.
Vad som är förlorat, måste återfinnas, om det
ånyo skall bliva min verkliga egendom. Och vad
som är kommet på villospår måste föras tillrätta, om
det åsyftade målet skall vinnas.
Detta gäller om all egendom. Det gäller om död
egendom och om levande, om penningen och om
lammet. Det gäller om lammet i Kristi hjord: det
gäller om den Hans dyrköpta egendom, som kallas
människa.
Skulle nu så illa vara — och vårföre icke tala
uppriktigt? — efter det nu verkligen är så illa, att de
ojämförligen. flesta ibland oss tillhöra de förlorade
och vilsekomna; så torde det icke vara ur vägen att
tillse, huru den vilsekomne kan återföras igen på
den rätta vägen och omsider nå det rätta målet.
Vi utgå då vid denna undersökning från den
sanning, vilken närmast sammanhänger med ämnet för vår
betraktelse — en sanning, den vi omöjligen kunna
jäva utan uppoffring av vårt hjärtas frid —
nämligen att varje människa utan undantag
både till följe av Skapelsen och av Åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
