- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
91

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Vill du bliva verkligen stor? (Mikaelidagen 1871)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

91

får jag ett intryck därav, som jag icke bättre kan
återgiva än så. Nu skola vi tillse, om den store mästaren
har någonting mera att säga dig med anledning av din
fråga. Det nyssnämnda var sagt till din ära och
upp-höjelse: just för din räkning står en ängel inför Guds
ansikte. Men kanske kan här också någonting sägas till
din förödmjukelse. När lärjungarne sporde Herren,
om vem som är den störste i himmelriket, då tog
han ett barn och ställde det mitt ibland dem. Vi
se av sammanhanget, att det skedde till deras
förödmjukelse. Det var nödvändigt för deras sanna
storhet, att någonting stort inom dem skulle nederslås.
Det förefaller mig, som om din fråga efter verklig
storhet, såvida hon i denna stund är gjord med allvar,
skulle hava till följd någonting sådant som det, vilket
då hände lärjungarne. Även för dig ställes fram ett
barn med uppmaning, att du måtte se därpå. Hurudant
är detta barn? Det är en liten ödmjuk varelse, som
ännu icke börjat tänka stort om sig själv, och är nöjd
och lycklig, blott en faders eller moders öga med
kärlek följer honom. Det är en varelse, som ännu
icke av livet begärt, vad livet icke kan giva och
där-före ännu icke känt sig bedragen. Det är framför
allt en varelse, som ännu icke ätit sig till döds av
kunskapens träd på gott och ont, och därföre, när
Herrens första kallelse når honom, icke behöver
und-stinga sig bland trän i örtagården. Jag säger icke,
att detta barn är utan vank; men det har ännu icke
blivit förjagat ur paradiset eller satt utom gränsen för
det barnsliga förtroendet till Gud. Det är ännu ett av
dessa barn, som Herren Kristus kallar: »en av dessa
små, som tror på mig». Sådant är detta barn, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free