- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
92

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Vill du bliva verkligen stor? (Mikaelidagen 1871)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

PONTUS WIKNER

nu av Herren ställes framför dig. — Skall jag säga
dig närmare, vilket det är?

Jag kan icke säga dig dess namn; men jag kan säga
dig: det är du själv. Sådan var du en gång. Du
var en gång, nyligen eller längesedan, ett sådant barn.
Herren hade upptagit dig i sin famn, välsignat dig,
kallat dig sin och sagt om dig, att just sådana hörer
Guds rike till. Det var en herrlig tid. Du må vara
född under ett torftigt tak eller i ett praktfullt palats,
och din barndom må i yttre avseenden hava
förflutit ljuv eller bitter: det var i alla fall en herrlig
tid, ty det var den barnsliga trons tid. Jag befarar,
att denna tid nu för dig är förgången; och det är i
sådant fall till din förödmjukelse denna bild ställss
fram för dig. Unge vän, detta sköna barn, som
en gång var du själv, vad har det blivit
därav? Nej, jag frågar icke så, utan jag frågar:
vad har d u gjort därav? Och denna fråga är icke
egentligen min, hon är Herrens egen fråga till dig:
vad har du gjort därav? Det är icke värt, att du
svarar: det barnet har världen med sitt onda väsende
förstört. Det kan visserligen svaras så. Världen förstör
med sitt förargliga väsende många av de små; och
ve världen för förargelses skull! Men d u får icke
svara så; du måste säga: ve mig, jag har förstört
det. Ty den onda världen gav frestelsen, men själva
fallet, det gav du alltid själv. Det vet du nog med
dig, att livets Herre icke så illa hade utrustat dig,
att du någonsin var alldeles tvungen att falla. Således
föll du fritt, och fallet var då ditt eget verk, om
också frestelserna voro andras. Du har förstört en av
Guds herrligaste skapelser, då du så förstört ditt eget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free