- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
107

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Vem tillhör du? (Kristi himmelsfärdsdag 1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR 107

vet med sig, att han icke är här på jorden blott
för ro skull eller ens för att, som man säger, »slå
i sig» en mängd kunskaper. Han skall också sätta i
verket någonting av det han vet, och till dess detta
lyckas honom, känner han såsom en brännande törst
och en svidande hunger i sin själ. Vidare kan det
hända, att han tycker sig behöva någon, som håller
riktigt av sig, och som han å sin sida kan hålla av;
och när han då kanske varken äger fader eller moder
och kanske icke heller annars någon riktig vän, så
känner han understundom i sin själ någonting, som
liknar törstens brand och hungerns kval. Jag skulle helt
visst mycket misstaga mig, om jag icke trodde, att
en och annan bland eder erfarit, huru detta känns.
Slutligen brukar det kunna inträffa, att en yngling i
sin själs innersta börjar hungra och törsta efter något,
som han omöjligen kan säga vad det är. Det enda
han därom kan säga är, att det är någonting
outsägligt. Det outsägliga fattar man icke med det nyktra
förståndet, det har ingen klar och bestämd form, men
fantasien eller inbillningskraften ger det än den
ena gestalten än den andra, och ingen visar sig i
längden duglig. Detta är svärmeriets tid, och jag
tror, att högst få ynglingar alldeles undgå henne.
Hos somliga kan det gå så långt, att det verkliga
livet icke ens förefaller dem värt att leva.

Nuväl, unge vän, du må hava erfarit det ena eller
andra slaget av törst och hunger bland dem, som
nu nämndes, eller möjligen allesamman, och du är
således övertygad därom, att din själ behöver näring
likaväl som din kropp. Och såsom du har beslutit
arbeta därpå, att du en gång skall bliva din egen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free