- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
114

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Vem tillhör du? (Kristi himmelsfärdsdag 1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

PONTUS WIKNER

innebära gåvans förintelse. Är du således också åt
Sonen given, så hörer du dock ännu Fadren till.

Och nu vill jag fråga dig, om du, som sålunda
är Gud Faders egendom, verkligen också giver
honom, vad honom medrättatillkommer?
Detta betyder nu precist detsamma som en fråga,
huruvida du verkligen giver honom dig själv. Nu
frågar du då mig, vad det vill säga att giva sig själv
åt Gud; och därpå svarar jag följande. Det finns i
ditt innersta en förmåga, som består i det att kunna
vara viss eller, som man också säger, lita på det
eller det. Denna förmåga använder du, när du t. ex
tänker vid dig själv: jag är alldeles säker, att jag nu
sitter här på bänken, och att det icke är en dröm eller
en inbillning. Denna förmåga att vara viss är en
stor och dyrbar Guds gåva, och det är egentligen blott
i sådana handlingar, där du är riktigt viss, som du
kan säga, att du själv är riktigt med. Överallt, där
du är oviss och vacklande, så att du icke riktigt vet,
huru det är, går du såsom i en slags vaken sömn,
och då hänger, så att säga, ett täckelse för din innersta
människa eller över det, som du väl för det mesta
kallar din själ; men i samma stund du blir viss på din
sak, i samma stund är det som om täckelset
rämnade, och ett klart ljus bröte fram ur din själs djup,
som då för dig själv till någon del blottades. Var och
en kan övertyga sig själv därom, att det så tillgår,
när han, isynnerhet efter ett föregående långvarigt
tvivel, i den eller den saken får visshetens gåva. —
Att nu med en sådan visshet antaga Gud just såsom
sin Gud, d. v. s. såsom sitt eget högsta goda, såsom
det, vilket man framför allt annat hos sig själv och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free