- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
115

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Vem tillhör du? (Kristi himmelsfärdsdag 1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

115

andra vill bereda framgång; att med en sådan visshet
tänka: det må med allt annat gå huru som helst,
men jag fordrar ovillkorligen för min egen del, att Gud
och hans vilja består — det är att giva sig själv
åt Gud. Människan hängiver sig nämligen alltid åt
det, som hon anser vara sitt bästa, när hon därom
hyser en levande övertygelse. — Och märk nu väl; jag
har icke sagt: det att giva sig själv åt Gud består
i att vara viss på hans nåd, hans kärlek o. p. v. ;
denna höga lycka följer nog också ofta med, men
det kan också hända, att den gåvan vid ett och annat
tillfälle saknas hos den, som ändå giver sig åt Gud.
Ingen har väl på ett så fullkomligt sätt givit sig åt
Gud, som Herren Jesus gjorde. Också talar han i
evangeliet i sådana ordalag, att man kan förstå, huru
innerligen viss Tian är på sin Faders kärlek. Du
haver älskat mig — säger han — förr än världen
var skapad. Och denna insikt är hos honom icke en
flyktig känsla, det är frukten av en grundlig
bekantskap med Fadren: världen — säger han — haver
icke känt dig, men jag haver känt dig. Han vet även,
att Fadrens vilja i den stora världsstyrelsen stämmer
tillsammans med hans egen, och kan därföre
frimodigt säga: Fader, jag vill, att där jag är, skola
ock de vara med mig, som du mig givit haver.
Ja, han är så säker på sin sak, att han ser,
huru-ledes Guds kärlek till honom och frikostighet mot
honom är ett så troget uttryck av Guds väsen, att
det icke kan och får vara annorlunda, om det skall
vara rätt; vadan han åberopar Guds rättvisa och
säger: rättvise Fader. Han vet ock, att Fadrens kärlek
till honom är så rik, att densamma genom honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free