Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Jag säger dig, unger man, statt upp! (16 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAG SÄGER DIG, UNGER MAN,
STATT UPP!
[i6 Sönd. efter Tref.]
Text: Luk. 7:11—17.
Vårt evangelium berättar oss den sköna händelsen
om änkans son i Nain. I denna allbekanta berättelse
förekommer ett ord av vår Frälsare, som vi i dag
skola taga för oss och däråt giva en vidsträcktare
tillämpning, så att det även må varda ställt till oss.
Om’ nu detta blir en bildlig användning av det sköna
ordet, så blir det dock ingen förfalskning; ty den
ande, av vilken det ordet utgick, när vår Frälsare stod
vid stadsporten i Nain, det var den livgivande ande,
som ännu och allestädes vill uppväcka det döda och
därför även till oss ställa uppväckelsens ord.
Det sköna ord, som jag menar, är detta: j a g s ä g e r
dig, unge-r man, statt upp.
Icke sant, det är ett härligt ord? När jag läser
den evangeliska berättelsen, om huru det kommer
ett sorgetåg ut genom stadsporten; och det bäres ut
en död yngling, sin moders ende son; och jag ser
i föreställningen de sörjande ansiktena, • och jag hör
sorgegråten; och jag tänker därpå, huru det måste
kännas för en moder att så mista sitt käraste, sitt
enda; och när jag så får se huru det kommer en,
10. — Wikner, Predikningar. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
