Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Jag säger dig, unger man, statt upp! (16 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
155
det dig av Herren skänkta gudsbelätet, och att det
är din sorg att så sker. Du kommer ihåg, att det
förr var annorlunda. Kanske ligger bakom dig icke
allenast en i vanlig mänsklig mening oskyldig
barndom utan tillika en av Gud särskilt välsignad,
upplyst och vårdad barndom. Det finns kanske
någonting större än en barndom åt Gud i tro och kärlek
given, men det finns näppeligen någonting ljuvare.
Och när jag rätt besinnar saken: det finns näppeligen
heller något större; ty varför ställde Jesus annars fram
ett barn såsom det synbara svaret på lärjungarnes
fråga: vilken är den störste i himmelriket?
Nuväl, kanhända ligger bakom dig en barndom av
sådan art. Din förebild och din kärlek var en gång
den tolvårige Jesus, som satt hörande och frågande
i Jerusalems tempel, emedan det var honom alldeles
naturligt, att han borde vara i de stycken som hans
fader tillhörde. Men dessa dina Jerusalemsdagar äro
dig nu förgångna, och oron och larmet bland fränder
och vänner har trätt i stället; och Jesus, som var
dig så innerligen kär, är icke längre med dig där du
nu är. Kanske har du ock börjat att vandra ej blott
i de stycken, som din himmelske Fader icke tillhöra,
utan till och med i sådana stycken, som icke ens
tillhöra en aktningsvärd människa. Och därföre sörjer
du, djupt kännande den sorgliga skillnaden mellan
förr och nu. Tilläventyrs var nu icke din barndom
av denna art; men han var i alla fall för dig en glad
och fridfull tid, på vilken du så blickar tillbaka,
som från det dunkla skogsbrynet resenären ser tillbaka
på de solbelysta ängderna och den leende dalen, där
han nyss för en lång tid tog avsked av sina kära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
