Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Jag säger dig, unger man, statt upp! (16 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
PONTUS WIKNER
Du hade dock denna mänskliga oskuld kär, vilken
ännu inga frestelser bestått och därföre icke heller
fallit. Nu är det för dig annorlunda. Du har åtskilligt
att rodna över, även inför dig själv. Och däröver
sörjer du. Kanske har du även insett och förnummit,
att det icke blott är en olycka, som hänt dig, och
en förlust, som drabbat dig, och att någonting
inträffat, som du ville giva bra mycket, om det vore
ogjort; utan du har börjat att se saken under
evighetens synpunkt, så att det börjat bränna på ditt
hjärta så, som endast den rättfärdige Gudens vrede
bränner det sinne, vilket, när det skolat välja livet,
finner, att det smitt sig fast vid evig död. Och så
suckar du under denna syndens och dödens boja
och tänker: huru skall jag bliva fri? Och du gör
motstånd mot synden, och du tycker att du kämpar
nästan till blods, eller åtminstone att du gärna ville
kämpa så; men synden överrumplar dig, och du
faller. Nu börjar du riktigt förstå, vad det vill säga
att följa sig själv till graven. Såsom en levande
begraven skulle längta efter ljus och luft, så tycker
du ibland, att du längtar efter ett riktigt rent och
friskt andedrag för din själ; men det varder dig
icke givet. Förtvivlan närmar sig, och kommer hjälpen
icke snart, så känner du, att du skall försjunka i en
slö likgiltighet och utan vidare motstånd låta dig
föras bort i detta sorgliga tåg av människor, vilka
i likhet med dig följa sin egen bättre människa till
graven. Du tycker dig redan vara hunnen till
stadsporten, till den port, genom vilken ingen bäres
tillbaka, sedan han en gång blivit utburen. Och där
utanför är din grav grävd; och du känner, fast du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
