Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Det fariseiska sinnet (1 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
PONTUS WIKNER
makt blivit förd därhän att giva sig själv åt Gud,
så att hon tänker: »han skall vara min del»: den
själen skall ingen Abraham vid dödsrikets port kunna
förvägra inträdet till Gehennas eld, även om den själen
i detta livet varit att räkna till de älskvärda, om vilka
man brukar säga, att de icke velat göra en mask för
när. Nej, varken Abraham eller Jakob, varken Petrus
eller Paulus, varken Augustinus eller Luther, skall
kunna hålla den själen tillbaka; hon skall själv med
förtvivlans inre nödvändighet tränga sig dit, ty hon
bär längesedan, inom sig Gehennas eld. Förskräckens
gärna för denna tanke, ty han är förskräcklig. Men
han är sann. Var och en människa, ung eller
gammal, som ännu icke kommit till försoningens
uppgörelse med sin Gud, kan därom övertyga sig själv.
Må var och en sådan eftersinna, huru han ibland
förnimmer det i sådana stunder, då lumpenheten av alla
de skatter, han i detta livet efterjagat, såsom genom
en plötslig blixt från Guds himmel faller honom så
starkt i ögonen, att han icke kan undgå att se, huru
han ändå egentligen icke vunnit något det minsta,
med vilket han kan stilla den svidande törst, som
bränner hans invärtes människa. Han skall förnimma,
huru i detta törstande djup brinner en eld, som han
endast med yttersta svårighet kan hålla för sig och
andra fördold genom att kringgärda honom och så
att säga tillstänga alla vägar till sin inre värld medelst
hopade förströelser eller hopade arbeten eller i bästa
fall genom hopade beundransvärda gärningar. Han
bör då ock kunna ana, vad denna invärtes glöd skall
kunna bliva då, när detta livets utvärtes
förströelsemedel icke längre stå honom till buds, utan de eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
