Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Det fariseiska sinnet (1 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKNINGAR
219
ogudaktig människa. Hans liv beskrives endast med
dessa ord: han klädde sig i purpur och
byssus och gjorde sig glad var dag ståtligen,
kort sagt: han förde ett glatt och njutningsrikt liv.
Helt visst var han icke den, som här i livet förmenade
glädje åt andra; och ännu efter döden äger han
kvar den naturliga godhet, som förmår honom att
tänka på sina bröders välfärd, även sedan han funnit,
att det är förbi med hans egen. Detta är ett av de
mest gripande, jag ville nästan säga ett av de mest
förfärande, drag i denna outsägligt stränga teckning.
Människones Son, som själv går i döden för
människorna, iakttager mot det fariseiska sinnet städse en
stränghet, som ibland kan komma oss att förskräckas;
men det är läkarens stränghet, som med sin kniv
bortskär det anfrätta köttet för att rädda den levande
lekamen, utan att därmed låta sig bevekas därav, att
de sårade delarne konvulsiviskt krympa tillsamman.
Det ligger dock sanning i denna stränghet, och
ingenting är strängare än sanningen är mot den sanningen
förvändande lögnen. När en ledamot vridits ur led,
kostar det smärta att vrida honom rätt igen, och det
är en falsk barmhärtighet, som för denna smärtas skull
håller inne med hjälpen. Och den sanning, som i
detta fall måste komma till sin rätt, det är den, att
det icke blott är den uppenbara ogudaktigheten, som
drager efter sig dödsrikets eldskval, utan även den
slags ogudaktighet, som för denna världens ting, evad
de må nämnas, rikedom, njutning, ära, anseende,
tillgivenhet, glömmer Gud, så att han icke får
hjärtats innersta tro och kärlek. I sanning, den själ,
som icke i detta livet genom Guds Andes omskapande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
