- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
354

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 16 Sönd. efter tref. (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

Pontus wikner

— I sanning, jag märker, att inom mig finns mer än
nog av ämne till en sådan blivande tavla. Jag märker,
att denna tavla dömer mig. Det Sardes, som för sin
orenlighets skull skall förgås, är beläget i min egen
barm, och min dom lyder: du är död!

Ja, om det andliga livet är själens fullkomliga
renhet och kyskhet, då är jag sannerligen död. Jag böjer,
o Herre, lik publikanen, mitt huvud inför dig och
bekänner: din dom är rätt.

Men när jag åter ser upp, är tavlan försvunnen.
Det är ej Sardes’ ruiner, jag skådar: det är en liten
judisk stad. Jag ser ett sorgetåg, en död yngling och
en över sin son gråtande moder. O, det där blir ju
åter en sorglig bild av mig själv. Du gode Gud, jag
har ju redan bekänt, att jag är död, och nog vet
jag, att den finns, som åtminstone kunde hava skäl
att gråta över mig. Varför skall jag påminnas om
detta? Där kommer en annan skara och möter
sorgetåget. Främst går en man — jag känner honom väl:
det är Jesus av Nasaret. Hans bild, jag medger det,
är skön och härlig, men jag har sett honom så många
gånger, och man har så ideligen avmålat honom för
mig, att han snarare tröttar än vederkvicker mig.
Dess utom är han i sin helighet ren och sträng och
nästan kall för mig med mitt orena, njutningslystna
sinne. Likväl må jag nu se, vad han vill göra. Han
tröstar den gråtande modern — ja, det medger jag,
att jag önskar han måtte göra med den, som gråter
över mig, ty denna gråt bränner mig i själen. Han
bjuder bärarne att stanna, och de göra så — ja
även detta är en skön bild. Jag är den yngling, som
av orena begär bortsläpas till graven: jag har många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free