Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 23 Sönd. efter tref. (1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
PONTUS WIKNER
Guds tempel, enär hela detta liv är en sådan
förgård; och till gudstjänsten i det templet har du dig
ovetande givit, vad du offrat: ty allt vad här i livet
fick en plats och tid att finnas, skall med eller mot
sin egen vilja och mening användas såsom ett offer
eller ett medel för det sista stora gudstjänstfirandet.
Jag har antagit, att du var lysten efter ära. Låt
oss tänka på en sådan man som Napoleon. Huru
offrade han icke åt ärelystnaden sina dagars möda och
sina nätters ro, och huru blev han icke tvungen att
omsider offra själva sin ära! Han var i sanning en
lejonnatur och ett tordönsbarn; och till det
underbara gränsar hans utåtvända mänskliga storhet. Månne
han tänkte, när han offrade åt sin egen storhet, att
han hembar sina offer åt Gud, på det sättet, att det
var Gud, som till sist skulle taga äran av
alltsammans? Visserligen icke, och dock skulle det gå så.
Eller när nyss före hans storhets tid hans folk offrade
sina bröders blod åt den avgud, vilken de falskeligen
nämnde med de sköna namnen frihet, jämlikhet och
broderskap, och avsatte Gud i himmelen från hans
tron; månne de då mente, att det till sist ändå skulle
bliva just denne Gud, som skulle behålla äran, riket
och makten och härligheten, och att de mot sin vilja
sjöngo en ton av den hymn, med vilken världshistorien
i Guds tempels förgårdar uppstämmer den Eviges
lov, i akt och mening att förbereda det fullkomliga
lovet i det allra heligaste? Visserligen icke; och dock
var det så. Ty i det allra heligaste uppstämmes
visserligen det eviga lovet i en ren och obemängd
harmoni; men i detta livets förgårdar är även lovsången
till Gud så mycket jordisk, att han behöver
dissonan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
